Hur ska de vara egentligen?
Rasstandarden säger: Värdig, intelligent,håller sig på sin kant (aloof) mot
främlingar men utan att visa aggressivitet eller blyghet (shyness).
Inte mycket vägledning som sagt! Rasen avlades en gång fram för att kunna
vakta stora landområden mot inkräktare och till att delta i jakt på storvilt. I detta
måste ju rasens mentala grund finnas.

I texter om rasen, äldre och nyare, går det att hitta en hel del information.
I Major T.C. Hawleys bok "The Rhodesian Ridgeback-the Origin, History and
Standard (1957) står bl.a. att rasens ursprungshund – the Hottentot and Bushman
dog - var " faithful, fearless but cunning hunters", dvs trofasta och orädda men
listiga och intelligenta jägare.

Trofast
I boken The Rhodesian Ridgeback av Ann Chamberlain kan man läsa att en
ridgeback är extremt hängiven sin familj och inte behöver någon som helst
träning i att vara beskyddande.
.
Mot sina människor känner en ridgeback enorm lojalitet och de är mycket
känsliga för hur människorna mår och känner sig. Ridgebacken älskar att vara
till lags, den vill vara din vän och jämlike men blir aldrig din slav,den är för
smart för det: man äger aldrig en ridgeback – man lever med den!
( Nicholson&Parker The Complete Rhodesian Ridgeback (1991)
En vuxen ridgeback är till sin natur tolerant mot barn – förutsatt att barnen är
trevliga. (Stig G Carlsson Reading the Ridgeback 1994)

Listig och intelligent
Ridgebackar är inte vare sig trevliga labradorer eller utpräglade brukshundar.
De är högst intelligenta hundar fullt kapabla att lösa problem och de har långt
minne! (Ann Chamberlain, The Rhodesian ridgeback)
En ridgeback är fantastiskt anpassningsbar, dess intelligens och insiktsfullhet är
enorm och man bör alltid respektera dess självständighet. Detta är en hund som
tänker själv och den kan vara ganska envis när den vill ha sin vilja igenom. De
samarbetar väldigt väl så länge det passar dem! (Nicholson&Parker: The
Complete Rhodesian Ridgeback 1991)
Förvänta er inte omedelbar och ständig lydnad! Självständigheten och
oberoendet är ett naturligt resultat från vad ridgebacken avlades fram för att
göra: spåra och ställa byte, vakta mot okända fiender. Den måste kunna tänka
själv.
Ridgebackens roll i livet kräver hög intelligens, en stark överlevnadsinstinkt ,
förmågan att göra ett jobb utan vägledning från sin ägare – att alltid värdera
omgivningen och själv bestämma det bästa sättet att hantera en situation.
En ridgeback vill bli respekterad och rättvist behandlad och kan vara både
utmanande och uppiggande att leva med men aldrig någonsin tråkig. En
ridgeback har ett utvecklat sinne för humor! (Eileen M. Bailey: An Owner´s
Guide to the Rhodesian Ridgeback)
Temperamentet hos denna kombination av utmärkta jägare och pålitliga väktare
är självsäkert och värdigt med tydlig intelligens och fiffighet. (Stig G Carlsson
Reading the Ridgeback 1994)

Högdragen orädd vakt- och jakthund
"Samlade men inte särdeles vänliga, arrogant självsäkra" lär några
utställningsdomare ha beskrivit sitt intryck av rasen. (Stig G Carlsson The
Rhodesian Ridgeback 1985).
En ras som förväntas vakta en enslig gård mot främlingar, och försvara sin ägare
mot oväntade hot kan knappast vara en särskilt vänlig sort.
En ridgeback är hängiven sina människor men tydligt avståndstagande mot
främlingar. Den visar ingen aggressivitet eller hotfullhet utan bara att främlingen
är "tolererad" – inte mer. En ung ridgeback är nyfiken och till och med otålig,
till den alerta livligheten hör ett behov av att det ska hända saker.
Hos en vuxen ridgeback skall det inte finnas någon rädsla. Men förväxla inte
rädsla med försiktigt avvaktande! I nya situationer är en ridgeback alldeles för
smart – den är ju storviltjägare – för att stå stilla inför en möjlig fara. En
ridgeback går aldrig rakt på. De gamla storviltjägarna beskrev livfullt
ridgebackens snabba, nära nog magiska förmåga att undvika fara genom
oregelbundna och oförutsägbara rörelser. I frihet, i verkliga eller eventuella
jaktsituationer uppvisar en ridgeback stor skicklighet i att arbeta i par eller
"team". (Stig G Carlsson Reading the Ridgeback1994)
En ridgeback, ensam eller i flock, spårar tyst lejonet till dess kula. Den ger skall
när den upptäckt lejonet och som en matador retar den bytet, gäckar, fintar med
snabba rörelser fram och tillbaka precis utom räckhållför lejonets klor.
Vi ska dock inte dra den slutsatsen att ställa lejon är det enda de kan!
Ridgebackens blandade ursprung har utrustat dem med stor mångsidighet.
Inblandningen av labrador och pointer gjorde det möjligt att träna en del till
fågelhundar, apportörer av fågel och till stötande jakt, ja t.o.m. till att valla
boskap till betesmarker. (T.C. Hawley the Rhodesian Ridgeback, Origin, History
and Standard 1957)
En ridgeback är inte högljudd och skällig, men när den låter höra sitt djupa skall
bör man vara uppmärksam! Nonchalera aldrig en ridgeback när den visar att
något är fel! (Nicholson&Parker The Complete Rhodesian Ridgeback1991)
Som vakthundar är de ståndaktiga och visar en stark beskyddarinstinkt. En
besökare kan få komma in efter att först ha blivit godkänd - noggrant
genomnosad och undersökt. (T.C. Hawley The rhodesian ridgeback, Origin,
History and Standard 1957).

Hur förvaltar man denna mångsidighet?
En ridgeback är ett ädelt djur och det är av största vikt att uppfödaren tar rasens
temperament i beaktande när en kull planeras (Nicholson&Parker The Complete
Rhodesian Ridgeback1991)
En rädd och osäker ridgeback har ett typfel!
Kompromissa aldrig när det gäller mentaliteten. Betydligt mer än de flesta
exteriöra drag (rörelser och fysisk kondition undantagna) kan en försämrad
mentalitet förstöra rasens verkliga och naturliga särdrag.
(Stig G Carlsson The Rhodesian Ridgeback 1985)
Att avla enligt den exteriöra rasstandarden är förhållandevis lätt jämfört med att
avla mot rätt karaktär och temperament. Vi måste vara på vår vakt mot att avla
fram vackra men dumma (dumb) individer! ( T.C. Hawley: The Rhodesian
Ridgeback Origin History and Standard 1957)
"Jag hoppas verkligen att rasen aldrig kommer att tillåtas att utvecklas till en
utpräglad utställningsras. Vi måste göra allt för att bevara karaktären...(citat av
Mr. Barnes i T.C:Hawleys bok. Mr Barnes var med och skapade rasstandarden
1927)
"Karaktär och temperament är mer verkliga och hållbara än fysisk förträfflighet,
även om det senare är viktigt.För varje ridgeback som vinner i utställningsringen
finns det hundratals som är högt skattade, pålitliga följeslagare." (T.C. Hawley
igen).

Tolkningar och kommentarer
Tillgängligheten (bemötande av främmande människor)
Enligt texterna är en ridgeback inte särskilt tillgänglig, men då rasen skapades
bodde den inte i samhällen utan på ensliga gårdar. Då var det framförallt
vaktfunktionen som efterfrågades, vilket naturligtvis innebär avståndstagande
från främmande. Men i dagens samhälle mår hundarna bättre av att kunna
samarbeta med människor när de anser sig behöva det. (Värde 3 i
kontaktmomenten på ett MH – accepterar kontakt och hantering).

Jaktkamplust (lust att förfölja synligt byte och intresse för bytet)
Enligt texterna så är ridgebackens jaktlust mångfacetterad: förfölja, spåra, gripa,
ställa, stöta, apportera t.o.m döda. På ett MH visar sig jaktlusten på moment 3a
(förföljande: värde 4: startar med hög fart, målinriktad, bromsar in vid bytet) och
3b (gripande): alla värden över 2 är möjliga beroende på individ.
I vardagen: springer efter cyklister och ekorrar, dödar kaniner och bär hem
dem....

Social kamplust (lust att kämpa med eller mot någon/något)
I jakten när hunden ställer byte och håller det på plats. På ett MH i lekmomenten
2a ,2b och 2c ( leklust, gripande, gripande och dragkamp: värde 2 och
däröver)och 9a och b (leklust, gripande: värde 3 och däröver),
I avståndsleken moment 5 d och e (leklust, samarbete: värde 2 och däröver),
även om avståndet till figuranten där kan vara för långt för att framkalla
tillräcklig retning, (då värdet blir 1: visar inget intresse).
I vardagen: ställer bärplockare, grävlingar, kampar med trasor....

Temperament (nyfikenhet)
I texterna pratar man om ridgebackens anpassningsbarhet och snabba reaktioner
för att undvika fara och ha kontroll på omgivningen. Detta förutsätter en livlig
och nyfiken hund. (Värde 4-5 på MH-momenten 6c,7b och 8d- går fram till
overall, skrammel och spöken i huvudsak utan hjälp).
För en mindre livlig hund, vanligt bland specialiserade spårhundar, kan ett MH
vara orättvist eftersom det går på tid. Den hinner t.ex. inte själv "börja gå fram"
till exempelvis overallen förrän föraren redan är på väg.

Skärpa och försvar (förmåga att bli arg och att besvara hotsignaler)
Rasen beskrivs som vakthund och en vakthund visar både skärpa och försvar.
Men det är önskvärt med lite mer av vilja att försvara sig för att få stopp på
inkräktare än att behöva bli arg – d.v.s. mer försvar än skärpa. MH-moment 8:
försvara sig mot spökena och inte backa undan men inte attackera – d.v.s. 8a:
värde 3(visar flera hotbeteenden), 8b: värde 4 eller 5 (kontrollerar/handlar mot
båda spökena), 8c:värde 1 eller 2 (uppehåller sig framför eller bredvid föraren).
Stor skärpa är inte önskvärt eftersom rasstandarden säger att en ridgeback inte
ska vara aggressiv.

Nervkonstitution (grundstressnivå, koncentrationsförmåga, Förmåga att
avreagera).
För att kunna tänka själv, fatta egna beslut och värdera om man ska engagera sig
utan att överila sig så krävs stabila nerver. Bra nerver ger snabba avreaktioner
och inga kvarstående rädslor eller intresse. Se MH-momenten 6d och e, 7c och d
där värdet då bör vara 1 eller 2.(ingen tempoförändring eller
undanmanöver/visar inget intresse)
Förmåga att hantera och komma över rädsla hänger ihop med nerverna. Att
snabbt komma över en rädsla och vilja undersöka vad det var man blev skrämd
av är kopplat till dådkraft (mod).

Hårdhet – vekhet (visad social status, självständighet)
Texterna säger: anpassningsbara, intelligenta, känsliga för hur människorna mår
och känner sig. Långt minne. Duktig jakthund. Kan samarbeta.
Detta förutsätter en viss grad av vekhet - då kan man som hund skapa
minnesbilder och lära sig av sina erfarenheter. En hund som är mycket vek
uppträder ofta undergivet i bl.a. hälsningssituationer mot främmande människor
och kan missuppfattas som social och glad. Exempel: överdrivet kontakttagande
(5) på MH-momenten 1a, 1b (hälsning, samarbete) och 8e (kontakttagande med
spökfigurant).
En vek hund kan vara mycket modig (ha dådkraft). Vekhet betyder inte att
hunden är rädd utan att den kan bilda minnesbilder. Rädslor hänger ihop med
nerverna.

Dådkraft (förmåga att övervinna rädsla)
Texterna säger: orädd jägare, går aldrig rakt på, förmåga att göra ett jobb utan
vägledning.
En ställande jakthund använder sin kamplust – inte sin dådkraft (mod) när den
arbetar mot viltet. Med för stor dådkraft kan hunden ta onödiga risker och vara
dumdristig och t.ex. kanske bli uppsprättad av vildsvin.
Värde 3 på MH-moment 6a, 7a (gör undanmanöver utan att vända bort
blicken)och 1-2 på 8c.( uppehåller sig framför eller bredvid föraren).

Koncentration och avreaktion
Koncentrationen ska vara så god som möjligt så man inte störs av omgivningen
när man engagerar sig i något. Men att ha koll på omgivningen betyder inte att
man störs av den. En ridgeback har koll på det som händer runtomkring den.
Avreaktionen när man blivit skrämd ska vara snabb – d.v.s. snabb förmåga att
sänka sin stressnivå efter ett engagemang. Koncentration och
avreaktionsförmåga hänger ihop med nervkonstitutionen. Ju bättre koncentration
och avreaktioner desto bättre nervkonstitution. (se ovan avsnittet om
nervkonstitution och de MH-värden som anges där).

Skott
Man kan anta att en bra jakthund är skottfast. Vad man ofta ser på tester är att
hundar, som inte är skottränade på rätt sätt, visar sjunkande eller ökande
aktivitet.
Catharina Tandefelt (copyright)